Ofta funderar jag på var drivkraften kommer ifrån. Den som får mig, kanske också dig, att trotsigt fortsätta framåt. Är det lusten att övervinna utmaningar? att upptäcka den egna dugligheten? Det som får oss att försöka och försöka? Eller är det idéen vi bär inom oss som sparkar oss i häcken och håller moroten framför oss? Är det helt enkelt drömmen om lycka som driver oss?
Eller finns det en ”gudomlig kraft” i oss att vilja skapa? Att upptäcka? Att göra gott? Att vinna?
Vinsten en drivkraft
Tänker att en del av drivet är att vilja finna problemets lösning. Att vara lösningsinriktad helt enkelt. Vilket är att tro på framtiden. Att nyfiket kika in i det som kommer för att spana efter framkomliga vägar. Leta efter gröna kullar där bäckarna porlar med guld att vaska. Jo, jag tror att vinsten är en stark drivkraft. Vinst i form av bekymmerslöshet. Tänker att en stor del av sjukvårdens utveckling drivs av önskan om det sjukdomsfria livet. Tänker att miljöinnovationer kommer ur en vilja att göra jorden till ett paradis långt in i framtiden. Tänker att den digitala revolutionens morot är en bättre arbetsmiljö på industrigolv, ett friare liv där jobbet kan utföras överallt där det finns internet och mer precision i arbeten som har nolltolerans mot fel. Med mera. Med mera.
Delad glädje är dubbel dito
Det finns flera undersökningar som visar att godhet lönar sig för det egna välbefinnandet. Är du snäll mot andra kommer du må bättre. Får du dessutom delas deras glädje ökar din lycka. Tänker att det handlar om altruism och egoism i symbios.
När det gäller affärsutveckling säger det mig att drivkraften är att skapa produkter och tjänster som ger mina medmänniskors ett bättre liv. Vilket även kommer att gynna mig.
Lång- eller kortsiktigt?
I det ljuset framstår drivkraften som en långsiktig investering med syfte att göra livet bättre för alla. En motsats till kortsiktig ekonomisk vinst. En motsats till börsens kvartalsekonomi. En motsats till misshushållningen av moder jords resurser. Eller?
Och ändå inte. Även här handlar det om balans. Ljus och mörker, Ying och Yang, varmt och kallt.
Jag tror inte kortsiktigt är motsatsen till långsiktiga perspektiv. Jag tror att målet i fjärran öppnar framtidens möjligheter idag. Men för att komma dit behövs de kortsiktiga målen. De är som rastplatser där man kan vila en stund. För att sedan med förnyade resurser gå vidare. Mot målet, att lyckas.
Tyst för sig själv eller på en fullsatt stadion?
Visst kan man fundera över idrottsstjärnans väg till rekord. Är det rekordet i sig som driver eller är det omgivningens beundran för prestationen som söks? Ett rekord i tysthet eller på en fullsatt stadion, vad väger tyngst?
Vad tänker du?
Det skulle vara intressant att höra dina funderingar på temat drivkraft. Vad driver dig? Kommentera här så involveras fler. Eller så tar vi en långfika. Ring när du har tid!